Det här är kanske sånt som automatiskt händer i takt med att man blir äldre och visare, men på senare tiden har jag saknat någon form av mervärdesumgänge i vardagen. Ni vet, inte bara gå till nån bar och dricka alkohol tillsammans med personer man inte har något att prata om med i nyktert tillstånd—utan att göra vettiga saker tillsammans med personer som har gemensamma intressen.
De senaste två helgerna har jag umgåtts ganska intensivt med två olika tjejgrupper, utan några karlar i närheten, och resultatet blev att vi startade två nya klubbar. Inte untz untz-klubbar alltså, utan mer såna man hade när man var barn, ni vet.
Förra helgen när vi var ute och körde motorcykel och klättrade bland klippor i öknen så kom vi in på det här med att så många vi känner startar motorcykelklubbar. Det är lite lagom coolt och farligt, och man får lajva Sons of Anarchy med skinnvästar med matchande tryck. Inget fel med det i och för sig, men det är kanske en smula begränsande.
Så vi kom på den briljanta idén att starta en äventyrsklubb. I den ingår förutom att köra motorcykel tillsammans även andra äventyr, som typ att hajka ut i skogen för att hoppa bungyjump från någon bro, eller att åka på långa roadtrips till spännande platser. Mina absoluta favoritgrejer, med andra ord.
Äventyrsklubben
Klubb nummer två kom till den här helgen, när jag var ute och åt middag med tre kompisar. Vi är alla i ungefär samma ålder och har alla börjat tröttna ganska mycket på barscenen (även om vi för all del råkade hamna på en untz untz-klubb senare på kvällen, men det var mest för motionens skull, he he). Vi började prata om böcker, och det visade sig att vi alla fyra läser ganska mycket. Så vi startade en bokklubb! ”You can’t read with us” (obs! inget uttryck för elitism, bara en gammal hederlig Mean Girls-referens) heter den, och från och med nu träffas vi någon gång i månaden och dricker vin och diskuterar en på förhand utvald bok. Åh! Har alltid velat vara med i en bokklubb.
Bokklubben
